Lisakarinmatilda

Så här dagen efter Lidingöloppet kan jag sammanfatta loppet med ett ord: Besvikelse. 

Loppet började bra och kroppen kändes pigg. Första milen gick på drygt 50 min och efter två mil var tiden 1:44. För att komma under 2:38 krävdes 54 min på sista milen och under 2:40 skulle jag behöva springa på 56 min. Åtminstone det sistnämnda kändes inom räckhåll. Men det gick inte. Sista milen tog 58 min! Jag tappade allt i Aborrbacken och i backen efter golfbanan. Jag sprang inte uppför de backarna, vilket jag gjorde förra året. Egentligen var inte kroppen jättetrött men jag gav liksom upp. Jag kunde inte motivera mig. Någonting inom mig sa: "Äh, varför ska du springa? Du når ju inte målet ändå!" Och jag som alltid brukar tänka precis tvärtom!

Den senaste tiden har jag blivit allt snabbare men antagligen har uthålligheten då fått stå tillbaka. Jag vet att jag borde ha sprungit fler långpass men jag tänkte väl att jag att den träningen jag genomfört under sommaren ändå skulle vara tillräcklig. Tidigare har jag alltid startat ganska lugnt och därefter ökat och plockat placeringar allt eftersom loppet går. Men i år har mina lopp snarare sett precis tvärtom ut. Nu är det jag som blir omsprungen på slutet istället. Skitjobbigt! När jag märker att jag tappar mot andra så ger jag upp och negativa tankar tar form i huvudet. Det var precis det som hände igår på Lidingöloppet. Okej, jag slog min gamla tid från förra året så helt missnöjd borde jag inte vara men jag tror att om jag hade lagt upp loppet på ett annat sätt hade det kunnat gått bättre än vad det gjorde. Det är det jag är besviken på. Tiden i mål blev tillslut 2:42:26 och placering 191 (jag håller fortfarande topp 200 av damerna i alla fall, alltid något).

Mats lyckades däremot alldeles utmärkt på Lidingöloppet. Hans sluttid blev 2:29:11. En rejäl putsning från förra året! Han är så himla duktig. Kul att någon av oss kan springa i alla fall! Ja, jag är besviken men jätteglad för hans skull så klart.

Denna vecka blir det vila, kanske något lätt pass i slutet av veckan. Nästa vecka tar jag nya tag mot Sthlm marathon 2010. Då ska jag återgå till min gamla vana att starta lugnt och öka tempot efterhand. Dessutom ska jag köra många härliga långpass under vintern.


                    
               Jag & Mats efter loppet                                              Missnöjd direkt efter målgång