Elljusspår
Det är verkligen något speciellt med att springa på elljusspår, framför allt när det är mörkt. Man blir totalt omsluten av allt det svarta samtidigt som lamporna bildar en ljusväg som slingrar sig framför en. Lampornas mellanrum gör dessutom att ljuset ständigt varierar, ena stunden är det är lika ljust som på dagen, efter nästa steg blir det något mörkare, till slut nästan skumt (speciellt om lamporna är lite äldre och sitter långt ifrån varandra) och så fortsätter det mot det ljusa igen. Ibland är en lampa trasig och då blir man omfamnad av mörkret. Jag gillar den känslan eftersom man hela tiden har nästa lampas ljus som riktmärke.
Jag har alltid gillat att springa på elljusspår. När jag bodde hemma i Karlskrona var det givetvis elljusspåret i Bastasjö som gällde. Även om jag egentligen inte gillar det spåret har det ändå en speciell plats i mitt hjärta och varje gång jag är hos mamma & pappa vill jag gärna ta några varv där uppe i skogarna. Mina favoritspår här i Stockholm är Hellas elljusspår och Kärrtorpsspåret. Roliga och varierade spår båda två, framför allt det sistnämnda.
